GÄSTBLOGG

Hej! Jag heter Ragnhild och är mamma till Simone som driver den här bloggen. På den här sidan kommer jag att berätta om mitt liv som ung och när jag bestämde mig för att satsa på sjömanslivet endast 20 år gammal. Det kommer bli spännande läsning med mycket fina bilder. Det ska bli kul att att berätta min historia och jag har hört i många år att man vill att jag ska skriva en bok om det. Vem vet? Det kanske blir så nångång!

12 oktober 2021

När man var ung var ingenting omöjligt. Flyttade hemifrån som 14 åring, jobbade på gamla EPA i Örebro. Köpte skinnpaj, åkte MC tills jag fick ett eget MC kort som 16 åring och köpte en Silverpil. Tanken på sjömanslivet började tidigt.

En dag så fick jag höra att en av knuttarna skulle till sjöss. Han hade en P1800, jag fick följa med till Göteborg om jag körde en omväg från Örebro till Stockholm och sen Göteborg. Där fanns ingen tvekan. Hem och packade min resväska och iväg. Passet var fixat innan som om jag hade det på känn. Dagen efter vi anlänt till Göteborg vart det besök hos sjömansläkaren och sjömansförmedlingen. Ett par timmar senare satt jag på tåget till Stockholm och frihamnen till Broströms MS-tundraland. Hade ett ledigt jobb, där började min resa från Kumla som 20 åring(1963)

19 oktober, 2021

Den första februari 1963 gick jag med darrande ben uppför landgången på M/S Tundraland. Efter träff med chefen(stewarden) mönstrade jag på och fick min sjömansbok. En bra finska skulle jag hjälpa med diverse saker men tyvär så lämnade hon i Göteborg och istället fick vi en ny ifrån Schweiz. Den var inte att leka med, och överdrivet märkvärdig.

Sen var det bara börja lära om, golv heter inte golv, vägg heter inte vägg, backen var inte bak, poppen var poppen, styrbord och babord, tjingsargubbar, slabben, hundvakt, en låda öl hette inte heller en låda öl.

När det blåste som värst fick man lägga på en våt duk när man skulle äta, plus ett slingerställ. I våra hytter fanns också ett par upphöjningar så man inte åkte ur slafen vid hårt väder.

Många hade öknamn, en kallades Chamberline, otroligt likt orginalet. Vi gick från Stockholm med sikt mot Stettin i Polen, det var första gången jag såg “nattfjärilar”. En och annan kille försvann från baren men kom tillbaka rufsiga i håret. Efter Stettin så blev det Göteborg, sen Tunisien i Nordafrika. Men först skulle vi passera Biscayabukten där det blåser jämt. Blev aldrig sjösjuk men ordentlig huvudvärk. Tur att mitt gröna vitprickiga anteckningsblock finns kvar, annars hade jag inte kommit ihåg.

Sen fick Pireus i Grekland den äran och Patras efter att ha gått igenom Korintkanalen. Tyvär gick vi igenom på natten, bergssidorna var så nära så att man kunde ta på dom när man stod på relingen. Algian besöktes också, inget minne av. Vi hann bara gå iland i Pereus så var ficktjuvarna framme. Cigg och tändare försvann, det var sista gången man hade nåt i fickorna när man klev iland.

28 oktober 2021

Ekonomipersonalen hade ledigt på eftermiddagen mellan 13.30 – 16.00. Då hann man gå iland och hitta en ring som jag ville ha i Pireus. Köpte den för att bara tappa den mellan båten och kajen på kvällen. Skam den som ger sig, köpte en till den hamnar också hos Sjöberg(havet). Jag ger mig aldrig och köper ring nummer tre, den finns kvar idag men fått sågat med järnsågen så den går på atroxfingret.

Vidare mot till Tel Aviv och Haifa i Isarael. I Haifa träffade vi en kille som gärna ville visa oss allt möjligt, till slut på kvällen hamnade vi i ett dike utanför stan med en dunk vin. På nåt vis kom vi hem. Jag fick ett kort på honom som sitter i albumet.

Tillbaka till Malmö, Helsingfors, Hamina och Göteborg. I Hamina var vi så fula att vi lurade en stackars gubbe som sökte jobb, att jag var maskinchef och lovade honom jobb. Dagen efter kom han med en bukett blommor och sökte maskinchefen, jag gömde mig väl! Pireus igen utan ringköp. Ismit, ett urfattigt ställe, sen Istanbul. I Ismit kunde man se människor bo i ruiner utan tak över huvudet, det var ruggit alltså!

15/11-2021

Sjömansresorna fortsatte till Gemlik, Tel Aviv, Haifa, Famagusta, Kalamata, Soita, South Hampton, Köpenhamn och till sist avmönstring i Stockholm. Hem till mamma ett par veckor, sen var det tillbaka till Göteborg igen. Fick en ny båt, M/S CoolGardie. En fruktbåt som inte bara gick på Medelhavet. Påmönstring i Göteborg, sen Oslo, Soita, Torre Annunziata. En ledig eftermiddag där och vi badade i havet tills det kom avloppsvatten farandes omkring oss. Italienarna badade glatt vidare. Lastade potatis som skulle vidare till Seylon, men först skulle vi igenom Suezekanalen med dessa Arabtjyvar. Vi fick låsa in allt löst, men ändå blev jag av med pengar i en byxficka när jag låg och såv. Ingen AC på den båten, så dörren stod på glänt med en låst hasp. Nåt långt att fiska med hade tjyven, byxorna låg innanför dörren på morgonen.

När det var vår tur att gå in i Suezekanalen hamnade vi i en gräshoppssvärm och sandstorm, Det var när jag skulle gå ut och slänga soporna i havet(som man gjorde på den tiden), som jag såg en grön vägg full av gräshoppor. Sandstormen kröp in överallt, inget vidare nåt av det.

22/11-21

Nästa hamn blev Colombo på Ceylon. Många hoppade runt med bara en kropp utan armar och ben, fick senare höra att föräldrar stympade sina barn för att ha att tigga med.

En natt var vi på en nattklubb och vad träffade vi inte där? En sjöman från Kumla. Sen Durban i Sydafrika och den roliga baren Smugglers In! Tillbaka genom Suezkanalen till Marselle i Frankrike. Vidare mot Victoria och Väst Afrika. Vi ankrade och väntade på vår tur, för att gå upp i floden som bara var avsedd för en båt i taget. Nån kom nog på att vi skulle bada i värmen. Lätt övertalad av två killar, tog vi lotslejdaren(repstegen) ner i vattnet. Vi simmade runt bland bananstockar som flöt i vattnet tills vi hörde en röst som skrek -GÅ FÖRFAAN UPP UR VATTNET HÄR FINNS HAJ!!

Ingen har någonsin klättrat så fort upp för en repstege som mig! Jag tänker på det där ibland fast det är så många år sedan.

Fortsättning följer..